FIN
Like Déjà-Vu But The Other Way Around on ensimmäinen luku ONCE WE WERE ISLANDSin kestollisesta teosyhdistelmästä With Forests in Our Mouths – Speaking Queer Utopias into Being (2024–25). Kokonaisuus tutkii Queer-tulevaisuuksia damiá-nimisen Queer-kielen avulla.
Gallerian etutilassa esillä oleva “kansanarkisto” (2020-24) esittelee kehittyvän damiá-kieliyhteisön tuottamia esineitä, kuten tekstiilejä, valokuvaa, fontteja, kirjateoksia, elokuvia ja lauluja. Takatilan monikanavainen ääni-installaatio kutsuu esiin utopistisen Queer-baarin, jossa puhutaan vain damiáa. Suuri käsin ommeltu banderolli julistaa toisiinsa kietoutuneiden äänien yli: bacve, asi ca asi daz, camsa! Tussipiirros kuvittelee Stonewall Innin uudelleen rinnakkaistodellisuudessa.
Näyttelyn esineet ja installaatio hämärtävät faktaa ja fiktiota ja kuvastavat ehdotettua damiáa niin ideana kuin todellisena ja monivuotisena yhteisöllisenä taidepraktiikkana. Yhdessä teokset kysyvät, mitä oma kieli voisi merkitä Queer-yhteisölle. Teokset unelmoivat Queer-baarin eräänlaisena utopiana – kaikkialla eikä missään. Tässä ilmentymässä se on myös kielellinen tila; kvanttiuniversumi, jossa voimme puhua toisillemme täysin uusilla sanoilla.
Aslan aloitti damián luomisen Queer-teininä ja on työskennellyt sen parissa siitä lähtien. Damiá on täysin toimiva kieli, jolla on sanasto ja kielioppi, ja Aslan puhuu sitä sujuvasti. Vuonna 2020, yli kymmenen vuoden yhteiselon jälkeen, Chris alkoi opetella kieltä tosissaan. Tämän jälkeen ONCE WE WERE ISLANDS on opettanut verkkokursseja kasvavalle Queer-oppijoiden yhteisölle sekä luonut ja jakanut tekstejä, performansseja ja taideteoksia damiánkielellä. Damiáa ovat puhuneet ainoastaan Queer-ihmiset.
With Forests in Our Mouths -hanketta rahoittaa Koneen säätiö.
ONCE WE WERE ISLANDS on Queer-taidekollektiivi. Olemme Chris Gylee ja Aslan ja olemme eläneet ja tehneet taidetta yhdessä yli kymmenen vuoden ajan. Praktiikkamme on monialainen, se painottuu vahvasti kirjoittamiseen sekä live-esityksiin ja siihen sisältyy julkaisemisen, installaation ja kuratoinnin elementtejä. Työmme kautta olemme matkalla ymmärrykseen siitä, miten taide kartoittaa odottamattomia tulevaisuuksia ja voi tuoda esiin harvoin kerrottuja tarinoita. Siten se auttaa meitä kuvittelemaan erilaisia ja uusia tapoja olla maailmassa. Intohimonamme on kuvitella ja välittää tarinoita Queer-tulevaisuuksista ja -syrjäseuduista. Tämä auttaa meitä ymmärtämään, millainen maailma on, miten se on tullut sellaiseksi ja miten se voisi olla toisenlainen. Teoksemme ovat karttoja Utopioihin, Dystopioihin, Unelmiin ja Synkkiin Fantasioihin. Jokainen näistä kvanttitodellisuuksista opettaa meille, mitä voi tarkoittaa olla Queer tässä maailmassa. Ne ovat rakastava teko tallentaa, luoda ja kuvitella Queer-historiaa, jota hävitetään jatkuvasti.
ENG
Like Déjà-Vu But The Other Way Around is the first chapter in the durational constellation artwork With Forests in Our Mouths — Speaking Queer Utopias into Being by ONCE WE WERE ISLANDS (2024–25). It explores Queer futures through a constructed Queer language called Damiá.
The front room of the gallery houses a ‘folk archive’ (2020-24) including artefacts produced by the emergent Damiá speech community, such as textiles, photography, fonts, bookworks, films and songs. In the back room a multi-channel sound installation evokes a utopian Queer bar where only Damiá is spoken. Over interwoven voices, a large handsewn banner declares: bacve, asi ca asi daz, camsa! An ink drawing reimagines The Stonewall Inn in a parallel reality.
The artefacts and installation blur fact and fiction and reflect the ongoing proposal of Damiá as both an idea and real-world multi-year community art practice. Together they ask what it would mean for Queer people to have our own language. The works fantasise on the notion of the Queer Bar as a kind of utopia — an everywhere and a nowhere. In this iteration, it is also a linguistic space; a quantum universe where we can speak to each other with brand new words.
Aslan began creating Damiá as a Queer teenager and has worked with it ever since. It is a fully functioning language, with a dictionary and grammar, and Aslan speaks it fluently. In 2020, after more than 10 years living and working together, Chris began learning it in earnest. In the years since, ONCE WE WERE ISLANDS have taught online classes to a growing community of Queer learners, and created and shared texts, performances, and artworks in Damiá. Damiá has only ever been spoken by Queer people.
With Forests in Our Mouths is funded by the Kone Foundation.
ONCE WE WERE ISLANDS is a Queer art collective. We are Chris Gylee and Aslan and we have been living our lives together and making artwork together for more than a decade. Our practice is multidisciplinary with a strong emphasis on writing and live performance and involves elements of publication, installation, and curation. Our work to date has taken us on a journey to understand how art maps out unexpected futures and shines a light on less commonly told stories, thereby helping us imagine different and new ways of being in the world. It has become our passion to imagine and transmit stories of Queer futures and Queer ruralities that help us understand how the world is, how it got that way, and how it could be different. Our artworks are maps to Utopias, Dystopias, Dreamworlds and Dark Fantasies. Each of these quantum realities teaches us what it can mean to be Queer in the world and is a loving act of recording, recreating, and reimagining a Queer history that is constantly being erased.
SVE
Like Déjà-Vu But The Other Way Around är det första kapitlet i ONCE WE WERE ISLANDS varaktiga konstellationsverk With Forests in Our Mouths – Speaking Queer Utopias into Being (2024–25). Verket utforskar queerframtider med hjälp av det konstruerade queerspråket damiá.
”Folkarkivet” (2020–24) i galleriets främre del visar föremål som producerats av en framväxande damiátalande gemenskap, bland annat textilier, foto, fonter, böcker, filmer och sånger. En flerkanalig ljudinstallation i det bakre rummet framkallar en utopistisk queerbar där endast damiá talas. Över de sammanvävda rösterna deklarerar en stor handsydd banderoll: bacve, asi ca asi daz, camsa! En tuschteckning återskapar Stonewall Inn i en parallell verklighet.
Föremålen och installationen blandar fakta och fiktion och återspeglar den aktuella idén om damiá, både som tanke och som reell och mångårig samhällskonstpraktik. Tillsammans frågar de sig vad ett eget språk kunde betyda för queergemenskapen. Verken fantiserar kring queerbaren som ett slags utopi – ett överallt och ett ingenstans. I den här formen är den också ett språkligt rum; ett kvantuniversum där vi kan tala med varandra med helt nya ord.
Aslan började skapa damiá när han var en queer tonåring, och har arbetat med det sedan dess. Damiá är ett helt fungerande språk med ordförråd och grammatik, och Aslan talar det flytande. År 2020, efter att ha levt och arbetat tillsammans med Aslan i tio år gick Chris på allvar in för att lära sig språket. Sedan dess har ONCE WE WERE ISLANDS hållit nätkurser för en växande gemenskap av queera elever och skapat och delat texter, performancer och konstverk på damiá. Det är endast queera som har talat damiá.
Projektet With Forests in Our Mouths finansieras av Konestiftelsen.
ONCE WE WERE ISLANDS är ett queert konstkollektiv. Vi heter Chris Gylee och Aslan och har levt och gjort konst tillsammans i över tio år. Vi arbetar tvärkonstnärligt med stark tonvikt på skrivande och liveframträdanden, och vår verksamhet innehåller också element av publicering, installation och kuratering. Vårt arbete har fört oss på en resa mot en förståelse av hur konsten kan kartlägga oväntade framtider och kasta ljus på historier som sällan berättas. På så vis hjälper den oss att föreställa oss andra och nya sätt att vara i världen. Det har blivit vår passion att föreställa oss och förmedla berättelser om queera framtider och glesbygder. Det hjälper oss att förstå hurdan världen är, hur den har blivit sådan och på vilket sätt den kunde vara annorlunda. Våra verk är kartor över Utopia, Dystopia, Drömvärldar och Mörka Fantasier. Alla dessa kvantverkligheter lär oss vad det kan innebära att vara queer i den här världen. Det är ett kärleksfullt sätt att dokumentera, återskapa och återföreställa sig en queerhistoria som hela tiden blir utplånad.
